Även om jag är...gammal på sätt och vis så åldras jag inte. Som ni säkert förstår så kommer jag alltid ha samma kropp som jag hade när jag ändrades. Men något som dom flesta inte vet, är att jag alltid kommer vara 12.

Det är svårt att förklara, men jag kommer alltid tänka, och vara som en 12-åring. För alltid 12, kan man väl säga.

Under min första år som vampyr, så var törst allt jag tänkte på. Törst törst och törst.

Jag glömde vem jag en gång varit. Jag är en ny, varelse än jag var förr.

Visst, människa till Vampyr. Nya varelse... Men jag är inte samma Agnes Cecilia som då. Törsten förändrade mig till den jag är idag.

Förstår ni? Antagligen inte.

L&M har bestämt sig. Dom ska ut och resa. Vi har pratat om det hela dagen. Ska försöka berätta om våra... Jag vet inte. Läs och försök förstå.

Jag vill inte ut och resa, får lätt hemlängtan och blir olycklig. Men jag vill inte vara utan L.

L vill ut och resa. Men hon vill inte lämmna mig ensam hemma. Hon blev väldigt deprimerad när vi var ifrån varandra förra gången.

M vill ut och resa, helst utan mig. Men han vill inte göra L olycklig. Och han skulle aldrig åka själv.

Otroligt invecklat och jobbigt, men jag har bestämt mig.

Jag stannar hemma.

L fick nästan panik när jag sa det. Men det är hennes val, M och jag lyckades övertala henne, eller rättare sagt lugna ner henne, att jag skulle kunna klara mig ensam ett tag.

Jag vet inte vad som kommer hända nu. Men på lördag ska jag ut med en vän till mig på...hmm, semester? Haha, vi ska ut och jaga på långt håll. En vecka kan jag helt lungt vara hemifrån om ni undrar, men jag kommer inte kunna blogga.

K kom bara för tre sekunder sen och gör sig hemmastad, K är min vän som jag ska ut och jaga med. Vi vill ha lite kul innan.

/Agnes Cecilia, vampyr.

Mycket kan man göra, även jag.

Men att Önska är för mycket begärt. För mina önskingar ber bara om omöjliga saker. Som tårar. Tänk att få gråta igen. Våta droppar som rinner ner för kinden... Och det skulle inte vara regn.

Ha! Gråta? Vampyr som drömmer om tårar. 

Vad drömmer ni om? Jag kommer inte i håg mina mänskliga önsknigar. Mindre läxor? Vem vet? Inte jag.

L&M vill ut på resa igen. Vill se värden. Men jag trivs här. Vi flyttar runt, men har en fast bostad som vi ofta åter vänder till. Det är Hem för mig. L skrattar åt mig när jag försöker förklara. Hon kan aldrig vara på samma plats en längre tid. M tycker alltid som hon, dom bråkar aldrig.

Jag ska aldrig bli som dom. Visst, jag älskar L. Hon är min syster och utan henne så skulle livet vara ett ständigt mörker. Och M, han gör henne lycklig. Han kan gå mig på nerverna, men jag kan inte bara ta L. Det blir aldrig bara vi två igen. Nu är det L&M och AC på ett hörn.

Så mitt liv är inflätat i L´s. Och just nu är vi hemma. Vad ska jag göra om dom ska resa? Jag hatar att åka hemifrån. Men jag har nästan alltid varit med L. Kan jag vara utan henne en längre tid? Det värker i mitt tysta hjärta när jag tänker på det. Och L kommer inte kunna stanna här även om jag bad henne. Jag kan inte göra henne olycklig på det sättet. M skulle inte tilåta det heller.

Vad ska jag göra? Be? Önska? Nej, om Gud finns så hatar han mig.

Jag gillar att jaga. Det är fridfullt, och ofta får jag vara själv. Bara springa, springa, springa och springa. Sen, utan förvarning.

Doften. Blod.

Idag var det några hjortar som var på fel plats.

Dom var så vackra. Som allt annat. När jag springer så tar jag in så mycket.

Jag skulle verkligen vilja vissa er hur värden såg ut genom mina ögon. Det är färger som ni aldrig kommer få se, dofter ni aldrig kommer känna, och smaker ni aldrig kommer få smaka.

Snart ska jag ut igen. Djur flyr från mig. Men jag skulle kunna krypa efter dom, dom skulle aldrig komma i från mig. Men i kväll ska jag inte jaga. Det finns tre saker som jag brukar göra om nätter.

Dansa.

Läsa.

Fotografera.

Jo, visst kan jag dansa. Jag dansar i månens sken. Testa, det slår allt.

Jag har ett litet biblotek, där är jag ofta om nätterna.

Och i kväll ska jag fotografera.

Som sagt, djur kommer inte i från mig. Därför kan jag fota dom i alla lägen.

I morgon kommer halsen att bränna. Djurblod har en låg effekt.

Gör något åt era liv. Lilla männsika.

Älska och hata.

Men ta i er akt, vi finns överallt.

Du gråter aldrig ensamm. Vi ser dej. Ingen skog är för stor. Ingen dörr är för stark.

Älska och hata.

Lev era liv.

Ni små männsikor.

Sjung fågel, sjung.

Dricka bör man, annars dör man.

Kankse inte, men jag tänker inte pröva. Min galna syster skulle aldrig till låta mig att prova.

Jag har tråkigt. Jaga har jag gjort, bara för några minuter sen. L spelar piano. L är min syster, det var hon som... ändrade mig. Så vi är inte systar på riktigt. Men vem bryr sig, inte jag. Lat som jag är orkar jag inte skriva hennes namn hela tiden, men Linda heter hon.

Pinao kan hon verkligen. Men hon har ju haft evigheter att öva. Jag hade tänkt berätta om min historia. Men jag måste bara säga, vampyrer har alltid levt för mänskligt blod. Men efter som jag inte dricker mänskligt blod har jag inget att leva för. L har en kärlek, hon lever för honom. Men vad ska jag leva för?

Jag föddes 15/2-1917. Jag var andra barnet, jag hade en äldre bror. Far var en av Adeln, och Mor detsamma. Jag var tydligen ett problembarn.

Rymmde ofta och vill aldrig sitta still.

1929 12 år

Jag var på rymmen, som alltid. Vi hade flyttat nyligen. Och på gården fanns det en brunn. Nyfiken som jag var kom jag lite för nära. Och föll. Jag skulle ha dött där om inte L kom. Hon fick upp mig. Men jag var döende och inget skulle kunna rädda mig. Min älskade syster bestämde sig, och bet.

1930 Vampyr

Första tiden var jobbig. L gjorde vad hon kunde. Men törsten var det ända jag kunde tänka på. Mina föräldrar miste en vän, på grund av mig. Det tog dom hårt. Men deras 12 åriga flicka som hade försvunnit... Det var nära att jag tog dom också. Men L hindra mig.

1943 Förändring

Allt var normalt, tills L fick för sig att det inte var rätt att döda människor, så nu lever vi på djurblod. Och det går. Det var svårt, men jag fuskade aldrig. L hade det svårara, hon tog tre till efter förändringen.

1998 Kärlek

Min syster blev kär. M är helt okej, och han är fram för allt vampyr. Skönt att slippa förändra honom, jag hade blivit tvungen att göra det då. L skulle aldrig kunna döda honom på det sättet. Men som sagt. Han är vampyr.

2003 Bröllop

Matt och Linda gifte sig. Jag var tärna, och allt var så fint. Vi var inte många, några av Matt´s vänner. Och så jag. Tur att M valde djrublod utan att blikna när han träffa L.

2010 Blogg

Och nu är jag här. Men blogg, vad tänkte jag på? Strunt samma. Det är väl normalt för en vampyr att blogga? Hehe...

Jag ber er, ta det lungt. Monster finns överallt.

/Agnes Cecilia, vampyr

Jaha

Nu har man en blogg. För mig spelar det ingen roll. Livet är mörkt för mig. Så som för många andra. Vissa av oss försöker leva med er. Och visst, det går. Men det är inget för mig. Inte än. Jag skonar era liv- men mest för att skona era närmaste för lidande. Min syster och jag flyttar runt. Det var hennes ide. Det här med djurblod. Visst, jag sliper se er dö. Men är det mer rätt att döda dom? Mina minnen som människa är inte många. Och dom få som finns kvar är suddiga. Men något som jag minns är djur. Djurvän som jag en gång varit, en liten del av mig skriker av fasa varje gång jag tar ett rådjur eller två. Med åren blir det lätt att strunta i. Alltså, den där delen av mig som är mänsklig.

Många undrar säkert nu vad jag skriver om. Det har ett enkelt svar, mitt liv.

Men jag hinner inte göra mycket mera nu, jag ska ut och jaga.

Mitt namn är Agnes Cecilia, jag är 93 år gammal. Och jag är en vampyr. Så se upp, jag bits.